helgen

I fredags kom vår kompis Jonas och hans dotter Enya hem till oss. Vi gjorde egna pizzor sen såg jag och småtjejerna Let’s Dance På lördagen körde jag och Leia hem till min syster för en myskväll/övernattning med middag och melodifestivalen. Hemma och vände på söndagen för att sen åka hem till Mia och Mike för att äntligen träffa lilla ljuvliga Alva!

Leia säger hej till lilla Alva

Alva tyckte att det var roligast att snacka med Leia. De hade en lång pratstund.

Hur söt får man bli?

”Helluu!”

 

Sjukaste snöovädret

De flesta har kanske hört på nyheterna om snöovädret som drog in över Skåne idag och orsakat kaos. Det började strax innan jag körde hem från jobbet. Min biltur hem som brukar ta 25 minuter tog istället 1 timme. Vi har en ganska obehaglig 70 väg med åkrar på sidorna som gör att snön blåser över vägen. Vid ett ställe på en kulle var det som att köra rakt in i mjölk. Jag lovar att om det inte hade varit för att jag kunde skymta ljusen på bilen framför så hade jag stannat bilen och börjat gråta. Jag var riktigt rädd på flera ställen på vägen. Ingen sikt och tjockt lager snö som gjorde att bilen bara sladdade. I mötande fil hade en buss fastnat och man kom precis förbi utan att hamna i en stor driva. Tack och lov kom jag välbehållen hem innan det blev ännu värre. Nu hörde vi att vägarna från Klågerup där vi bor är avstängda. Folk har lämnat sina bilar och gått hem för de kommer inte därifrån. Ja, kaos var det ja!

Bild från sydsvenskan. Vägen jag kör hem från jobb.

Rolig unge

För en stund sen satt Leia i badkaret. Jag sa till henne att det var dags att tvätta håret.
- Vill inte tvätta håret! säger Leia då
- Jag ska nog börja kalla dig för ”vill inte”, sa jag
- Varför det? undrade hon
- För det enda du säger är ”vill inte tvätta håret, vill inte äta, vill inte lägga mig…”
Leia tänker en kort stund och säger sen
- Då ska jag kalla dig ”satan”

Detta får såklart mig att bryta ut i ett asgarv vilket får henne att börja gråta för hon tror att jag skrattar åt henne. Så när jag sen ska tvätta håret på henne får jag stå och bita mig i läppen hela tiden för så fort jag tänkte på det kunde jag  ju inte hålla mig för skratt. Visst händer det att jag säger ”satan” men jag trodde nog att ”fan” var min flitigast använda svordom Och helt ärligt så finns det faktiskt ord jag säger oftare som inte ens är svordomar, LOVAR!

Apan på äventyr

Igår när jag hjälpte Leia med kläderna inför kalaset hos hennes farmor och farfar sa hon: ”Men apan får i alla fall inte följa med på kalaset?!” Hon syftade på sitt ganska stora gosedjur som hon fick av vår kompis Daniel för ett antal år sen. ”Det kan hon väl göra”, sa jag, ”men då måste hon ju har några finkläder på sig!”
Leias ögon blev stora av förvåning men tog genast på apan hennes utklädningskjol som jag har sytt. Hon fick även ett av Leias armband och sen sa jag att apan ju behövde en jacka på sig också så hon fick låna Leias fleecejacka. Under hela tiden tindrade Leias ögon som om hon knappt kunde tro att det var sant. Apan fick sitta brevid Leia i bilen (med bälte på sig såklart) och sen fick hon följa med in på BVC eftersom Leia skulle ha sin andra vaccination. En snabb tur inom affären och sen iväg på kalas. Apan spenderade större delen av kalaset  i soffan men blev dock utan mat. Väl hemma igen fick apan pusta ut i soffan efter en spännande dag

Redo att ge sig iväg

Sitter säkert i bilen

Nervös väntan inför sprutan

Jihoo vi klarade det! Mot kalaset!

 

Sötaste tollaren

Min kompis Petra köpte för ca 7 månader sen en omplaceringshund. Hon hade länge tittat på rasen Nova Scotia Duck Tolling Retriever, även kallade Tollare, och hade turen att hitta Twizzt, en då 16 månader gammal tik. Twizzt är verkligen en underbar hund och hon älskar att komma hit och träffa mina tjejer Nahla och Zäta. Man kan väl nästan säga att hon dyrkar dem Vilket ju är väldigt kul för mig och Petra då det underlättar att hon kan ha med sig Twizzt hit när vi har filmkvällar

              

Misslyckade foto

Vad hände med frambenen?

Nästa gång någon påstår att mina hundar ser ut som kängurus ska jag inte säga emot

Sjukstuga

Jag hann inte bli frisk förrän Leia gick och blev sjuk. Femte feberdagen är hon uppe i nu och en rälig hosta på det. Var hos läkare igår och hon trodde att det var en kraftig virusinfektion. 7-10 dagar kunde det ta innan det gick över. Stackars liten. Så det har varit en lugn helg med TV-tittande och lite gott att äta. Ikväll är det  ”En annan del av Köping”. Jihoo!!

Tuff vårtermin

När jag hade min lilla ”svacka” i början på hösten bestämde jag mig för att jag behövde lite nya utmaningar i livet. Förutom hundar är mina stora intressen film, böcker och att skriva själv. Jag kom fram till att jag ville gå kurser inom dessa ämnen. Sagt och gjort, jag har nu kommit in på två stycken. Eftersom jag jobbar heltid är det distans och kvällskurser som gäller. Nu har båda två startat och jösses vad jag kommer ha att göra! På distanskursen, Kreativt skrivande, ska man förrutom att läsa och diskutera 4 stycken facklitteraturböcker, lämna in 5 stycken skrivuppgifter. Vid varje uppgift ska man även lämna skriftlig respons på minst fem andra deltagares texter. Man ska skiva processinriktat – alltså ladda upp texterna så andra får läsa och ge respons ett par gånger innan man till slut lämnar in till läraren. På kvällskursen, Berättande i film och litteratur,  är det föreläsning/seminarie en gång i veckan. Under kursen ska jag läsa och diskutera 3 stycken facklitteratur och 10 (!) stycken skönlitteratur. Två olika skrivuppgifter ska lämnas in. Jag inser att jag kanske inte kommer att klara av båda kurserna och då får det vara så. Men jag tänker iallafall försöka. Kan hända att jag inte kommer vara så roliga de närmsta månaderna. Förmodligen kommer jag ständigt få gå med en bok klistrad i handen så jag kan läsa vid varje litet tillfälle jag får!

Vakthund – bra men läskigt!

Klockan två inatt flög jag upp ur sängen när jag hörde Zäta skälla som en galning på nedanvåningen. Det var inte ett ”det-ringer-på-dörren-skällande” utan snarare ett ”det-står-någon-skum-typ-utanför-som-fan-inte-ska-vara-där-skällande”. Ni som har hundar vet hur olika deras skall kan låta. Detta var det där mörka ihållande alarmerande skallet som skrämmer skiten ur en. Och som oftast orsakas av att något skrämmer hunden. Jag slog ju såklart till Jonas som inte är den som vaknar i första taget sen var det bara att smyga ner och titta vad som pågick. Zäta slutade skälla när vi kom ner men stod bredvid jonas vid fönstret och morrade ut mot baksidan. Medan han och Zäta var ute och undersökte la jag mig igen med en puls på ca 2000 slag i minuten. Vad det var som fick henne att reagera så vet vi inte men jag är iallafall glad att ha en vakthund hemma. Även om det tog en bra stund för mig innan pulsen var så låg att jag kunde sova igen.

Gnällinlägg

Just nu känner jag mig som killen i den där reklamen för echinagard ni vet ”när en man är riktigt förkyld..”  Det värsta med mina förkylningar är att ofta så får jag inte bara feber och ligger däckad några dagar och är sen av med det utan jag kan istället gå och vara förkyld vecka efter vecka efter vecka… Det är inget ovanligt att jag går och snörvlar i fem veckor. Tre saker gnäller jag mest över just nu: 1. Det känns som om jag inte kan andas när näsan täpps igen hela tiden 2. Jag blir anfådd efter ca fyra meter 3. Jag har ont i näsan efter allt snytande. Nu ska jag kravla mig tillbaka till soffan igen, släpa mig upp och dra täcket över mig. Okej riktigt så dramatiskt är det kanske inte men nästan!